tankar

hade inget att skriva i eftermiddags och frågan är hur mkt mer jag har att skriva nu egentligen. jag vill bara skriva men begränsas av att bloggen är rätt offentligt. det inga lustiga saker men jag tänker allt möjligt till den grad att jag inte vet hur jag ska skingra tankarna. förstår inte varför jag inte bara kan rycka på axlarna åt allt och lägga tankarna åt sidan. det går inte. jag tänker på allt, man tvekar och är orolig över saker man kan ta med en klackspark. och inte går tiden fortare för att man tänker, snarare tvärtom. ibland skulle man bara vilja ta ett sömnpiller och vakna upp om ett par dar, utrensad på funderingar. låta drömmarna ta hand om den biten, hjärnan får sköta sig själv utan mitt medvetande. så kan jag få en summering efteråt, en förkortad variant med det viktigaste, highlights of the mind. typ. och inte tänker jag börja med stor bygennelsebokstav eller radbrytningar i den här texten heller. jag pallar inte. men för dem som orkat läsa ändå hit spelar det ingen roll. jag undrar hur många som egentligen läser bloggen. jag har försökt få tillbaka räknaren men det går sådär. ofta känner jag att jag skulle skriva mkt mer på bloggen, massa halvprivata funderingar. lika ofta tänker jag att den bara finns i onödan. man kanske skulle skriva old fashion dagbok, men till vilken nytta. många frågor, få svar. som alltid. och jag inte be någon annan än mig själv svara på det. jag är nog rätt lat i tanken. jag orkar inte tänka, men om jag tänker mer går det lättare. men det orkar jag inte.. det är där jag är! fan. märkligt. nåt kul är att jag bestämt mig för att komma i tidernas form till sommaren. har redan gått ner några kg, 88kg på vågen på gymmet. det innebär en morgonvikt på typ 86. flera år sedan jag var där och det känns rätt bra. 3-4kg till juli kommer blir bra. det är formen som jag om 30 år kommer se tillbaka och tänka: fan det där var rätt bra form ändå. så vill jag att det ska vara. det är rätt viktigt för mig. de flesta i min närhet vet att jag tjatar om träning och sånt skit, ibland lite för mkt. ofta på skämt men det finns sanning i det. jag vantrivs verkligen i en halvplufsig form. (du behöver inte oroa dig mamma). och en bra form är på intågande och det känns riktigt bra. fan va gott. gutt. nu blev jag på lite bättre humör. det firar vi med oasis: